När någon närstående blir sjuk så tappar man lite fotfäste och allt annat förlorar sin mening. Det är som ett uppvaknande från en dvala. Det jag ansåg vara viktigt igår är inget jag anser är viktigt idag.
Min kära mormor insjuknade i helgen, fick en hjärtinfarkt och i och med detta fick dom även veta att hon hade magsår mm. Det galna är att min mormor är en person som man alltid tyckt varit kärnfrisk och inte gett några indikationer alls till att vara sjuk inte ens i lilltån. Men nu ligger hon där, i sin sjuksäng och inväntar besked om sin framtid.
Idag har vi då haft grupparbete och min hjärna har bara tänkt på mormor och absolut inte på ngt rättsfall. Fokusen för mig är bara att ta mig igenom mina sista två dagar och sen bara åka hem. Vill bara vara med familjen nu..
Jag hoppas innerligt att denna jul endast kommer med snälla paket och inget mera.
Tess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar