Besvikelsen är enorm

Usch jag är så upprörd så jag vet inte ens hur jag ska uttrycka mig.
I måndags så var jag, roger och pappa och kollade på våran tilltänkta vovve Kira. Allt var frid och fröjd. Hur underbar vovve som helst. Ringer dagen efter för att gå igenom alla detaljer. Vad säger inte kärringjäveln då. Jo hon har sålt hunden. Trots att hon dagen innan inte ens ville sälja henne, utan hade tänkt ha kvar henne själv. Nej då har hennes "vän" ringt på kvällen och sagt att de ska hunden. Så vi får henne inte helt enkelt.
Jag blev så arg... Visste inte vad jag skulle säga? Då försöker hon sälja mig en äldre hund, som hon inte blivit av med. Jag mer eller mindre slängde på luren. Inte fan vill jag ha en hund av en sån jävla kärring. Igår satt jag åter igen och letade efter en ny vovve. Dock är vi verkligen ute i sista laget nu. Och alla tikarna är redan tingade. Mitt sista hopp ligger i en kennel som är i Kumla. Som får valpar om ett par veckor. Jag hoppas verkligen jag får tag på en liten vovve snart...
Blir väl att trösta sig med shopping eller renovera om hemmet eller ngt. För överallt blir jag bara påmind om vovvar. Suck!!!